nurseinafrica.blogg.se

Idag ar det onsdag och dagarna rullar pa i den lilla byn Kiganjo som den heter och jag har mer och mer kommit fram till att detta verkligen ar slummen till fororten till storstaden Nairobi och aven om jag trivs valdigt bra skulle jag aldrig kunna bosatta mig har! Fyra veckor ar precis lagom, och nu har det redan snart gatt tre! Jag kanner mig ganska hemma har nu och folket i byn har vant sig vid mig och skriker nu istallet Rebecca efter mig nar de ser mig, istallet for muzungo (vithudad)! Jag ar dock valdigt trott pa all lera som bara blir varre for var dag. Det osregnar varje natt och aven om det ar regnsasong har det tydligen aldrig forr varit sa har illa! Vagarna ar helt forstorda och vi har stromavbrott varje kvall. Jag ar ocksa trott pa alla sopor som tacker alla gator och pa avgaserna fran alla tusentals motorcyklar som kor runt overallt! Bortsett fran det har jag inget att klaga pa utan njuter av att befinna mig i Kenya och hade inte velat spendera mina dagar nagon annan stans!

 

Pa sjukhuset gar det bra och hela forra veckan var jag pa barn-modra- och forlossningsavdelningen och fick se massa forlossningar och aven kejsarsnitt! Pa morgonen nar jag kommer dit ar det forst gudstjanst med all personal sen har vi morgonrapport innan nattpersonalen gar hem. Efter det borjar jag med att ga runt till patienterna och badda sangar och hjalpa till med morgontvatten. Sen kommer lakaren och jag brukar da ga med pa ronden. Pa mamma-avdelningen kollar vi hur mamman och bebisen mar, om bebisen ammar bra och, om de har gjort kejsarsnitt, hur val saret laker. Om allt ar bra far de ga hem efter 24h vid en vanlig forlossning och efter 3 dagar efter ett kejsarsnitt. Inne pa barnavdelningen ar det tyvarr inte sa manga barn och tyvarr inte sa mycket som jag kan hjalpa till med. Det ar ett stort rum med 12 sangar i och vid varje sang finns ett litet sangbord och i mitten ett handfat sen ar det inte mycket mer. Det hanger nagra teckningar pa vaggarna men inget annat som skulle tyda pa att detta ar barnavdelningen. Och patienterna far klara sig sjalva for det mesta. Vi hade en kille som fatt en allergisk reaktion med hemska utslag runt munnen och pa snoppen, en liten flicka med svar diarre, en kille med nagon infektion, en for tidigt fodd som hade neonatal sepsis och som aven blivit overvatskad och en nyfodd som hade feber. Inne pa kvinnosidan har vi de som har problem med sin graviditet eller gynekologiska problem. Vi hade manga som hade anemi, en som opererat bort livmodern och en som opererat bort en cysta pa livmodern samt nagra andra gravidtetsproblem som jag inte riktigt kunde uppfatta. Efter ronden ar jag inne pa forlossningen eller pa barnvardscentralen dar vi vager och vaccinerar barn, eller inne pa modravarden dar mammor kan fa radgivning. Vi hade t.ex en grupp med HIV positiva mammor som traffades och samtalade om deras livssituation och om hur man skyddar sitt barn fran sjukdomen. Inne pa forlossningen har vi forstt ett rum med sex sangar dit mamman kommer nar forlossningen ar pa gang da hon ar oppen 3-5cm och har varkar. Dar foljer vi varkarbetet och lyssnar pa barnets hjarta. Nar det ar dags att foda far mamman ga in i forlossningssalen dar vi har tva (helt nya) forlossningsstolar. Ofta gar forlossningen valdigt bra och det har inte varit nagra storre komplikationer, bortsett fran en mamma som forlorade valdigt mycket blod. Om ett akut kejsarsnitt behovs goras sa finns det mojlighet till det men de flesta kejsarsnitt som gors har ar planerade. Da forbereder vi mamman genom att satta nal och koppla dropp, fylla i formular, rakar och tvattar, tar temp, puls och blodtryck samt satter kateter. Inne pa operationen tar vi emot barnet, lindar in det i massor av filtar och passar det tills mamman vaknar upp, eftersom alla modrar sovs under ett kejsarsnitt! Det ar ovanligt att pappan finns till hands och barnet far ofta vara ensam forsta timmarna. Nar det inte finns sa mycket att gora, vilket tyvarr ar ganska ofta, dammar jag eller viker gasbindor som sedan anvands vid forlossningen eller kejsarsnittet.

 

Detta ar ett privatsjukhus dar patienterna far betala for sin vard. Ett kejsarsnitt kostar minst  2500kr vilket ar valdigt mycket pengar har. En vanlig forlossning kostar minst 500 kr. Det fods ca 500 barn i manaden och det finns ett rum dar de kan ta emot for tidigt fodda barn, men de har valdigt daliga resurser for att kunna hjalpa dom. Om svara komplikationer upptacks tidigt skickas de darfor till ett annat sjukhus. Barnmorskorna ar valdigt snalla aven om all personal har en strang attityd till patienterna och de flesta far klara sig sjalva. Jag trivs bra att vara runt mammor och barn men jag kanner att det inte finns sa mycket jag kan hjalpa till med och har darfor valt att ga tillbaka till den generella vuxenavdelningen denna veckan. Dar ar det fler patienter och jag hjalper till med att badda, tvatta, mata, lagga om sar, ge medicin och folja med pa ronden. Har ar varden och behandlingen helt beroende pa hur mycket pengar patienten har. De storsta sjukdommarna ar sjukdomar relaterat till andningsproblem. Det ar valdigt mycket tbc och manga som har svart att andas. Aven jag och Malin har fatt problem med halsen sen vi kom hit och funderar pa om det har med all skit och avgaser att gora.. Efter andningssvarigheter ar det mest infektioner av alla de slag foljt av olyckor och malaria. Eftersom detta som sagt ar ett privatsjukhus ar de patienter som kommer hit patienter som har rad, de andra far vi tyvarr inte traffa. Vi har ett privatrum dar man kan fa vara om man betalar extra. For tillfallet har vi en aldre man dar som har problem med spriten och som har fatt en stroke. Igar ramlade han och slog ut sina framtander! De andra patienterna ligger i salar med sex till 12 sangar i och det ar fullt med mygg och flugor overallt! Harom dagen fick vi in en kvinna som ar den absolut storsta manniska jag sett! Hon vager sakert langt over 200kg och verkligen inte vad jag hade forvantat mig att se har nere! Personalen ar dock annu ovanare vid overviktiga manniskor an vad jag ar och vi hade absolut ingen aning om vad vi skulle gora med henne! Den forsta sangen hon lag i gick sonder och jag fattar fortfarande inte hur de fick over henne till en annan sang! Nu har hon aven fatt diarre vilket ar hemskt da hon inte ens kan vanda sig pa ena sidan nar vi ska torka.. Nagot som jag funderat mycket pa och tycker ar konstigt ar hur lite omvardnad de anvander sig av har! De litar sig helt och hallet pa det medicinska, som det tyvarr ar valdigt ont om. Kunskap om hur omvardnad kan hjalpa patienterna verkar helt enkelt inte finnas! Men jag har markt att det finns mycket okunskap over huvudtaget bland personalen. Pa ett informationsmote som de hade om alkoholism var det inte ens nagon som visste om att det var alkohol i vin! Och det var absolut ingen som trodde pa att det var tre ggr sa mycket alkohol i vin som ol dessutom! Tydligen brukar personalen  rada patienterna att dricka vin istallet for ol!

 

Tiden pa barnhemmet ar anda den tden som jag uppskattar mest och dar jag kanner att jag verkligen gor nytta. Jag har kommit de flesta barnen valdigt nara och tycker om dom allihopa sa frukansvart mycket. Det kommer bli jobbigt att aka harifran nasta vecka.... Den yngsta killen pa hemmet ar fem ar och kom hit for tva ar sedan efter att ha levt sina forsta ar pa gatan. Han ar valdigt liten for sin alder men sa himla sot och helt otroligt duktig pa att dansa! I borjan nar jag kom hit var han valdigt blyg och alltid i bakgrunden men nu vill han sitta i mitt kna och kramas mest hela tiden! Den aldsta flickan ar 15 ar och kom hit till barnhemmet med sin lillasyster for fem ar sedan. De hade ocksa levt pa gatan dar de sniffade lim for att slippa hungern och stal for att overleva. Polisen fangade in dom och placerade dom har. Nar de kom till barnhemmet fick de borja i tredje klass och bada tva fick hogsta betyg i slutet av aret och nu vill de bada tva bli sjukskoterskor! De ar ocksa fantastiska dansare och far mig att kanna mig som en stel pinne! Att ga i skolan ar gratis i Kenya upp till 6e klass. Barnhemmet hoppas varje ar pa att fa donationer sa de aldre barnen kan fortsatta ga i skolan sa lange som mojligt.

 

Tva dagar forra veckan hade vi besok av tva gymnasieklasser, en fran Thika och en fran Nairobi och det var verkligen toppenkul! Dem hjalpte till med hushallsarbetet och lekte en massa med barnen! Vi spelade fotboll, kula, brannboll och dansade och sjong. Alla barnens ogon lyser av lycka nar nagon  kommer for att besoka dom och det ar verkligen harligt att se hur glada pojkarna ar nar det kommer aldre killar for att leka med dom! En av kvallarna blev det dock ett hemskt ovader sa vi fick alla trycka ihop oss i ett litet rum dar vi dansade och sjong och berattade historier. Det blev en riktigt mysig kvall och vi skrattade valdigt mycket allihopa. Nu har det dock regnat sa mycket att det knappt gar att ta sig fram till barnhemmet och deras bakgard ar tackt med lera och vatten och det har aven borjat regna in i huset, sa vi far se hur detta ska sluta! Men det ar fortfarande valdigt varmt och soligt pa dagarna och i fredags kande Malin och jag att vi ville sola och bada lite samt komma bort fran alla lera, sa vi bokade ett rum pa ett hotell i Nairobi vilket var valdigt skont! Vi hade dock lite daligt vader med det var en lattnad att komma till en riktig stad och ga pa riktiga vagar, anvanda riktiga toaletter och varma duschar! Ata pa restaurang och ata massa massa choklad, anvanda riktigt internet, anvanda shorts och linne! Det var skont att fa kanna sig som en turist helt enkelt och ingen hysteri om vi tar fram kameran! Tyvarr fick jag ett trakigt besked hemifran da min morfar som va sjuk i cancer somnade in under fredagsmorgonen. Aven om jag var beredd pa det sa kanns det valdigt overkligt och jag onskar att jag kunde kommer hem till min familj for en stund. Nar jag, for lite mer an ett ar sedan, fick reda pa att morfar hade cancer befann jag mig i Botswana dar jag studerade. Jag lovade da mig sjalv att spendera mer tid med mina morforaldrar och min familj nar jag kom tillbaka. Nar man ar ute och reser blir det sa tydligt att familjen verkligen ar det viktigaste for en och man uppskattar dom pa ett helt annat vis. Men sen nar man ar hemma igen sa fylls dagarna av oftast meningslosa ting och man har alltid fullt upp, aven fast man inte har nagot att gora! Det ar konstigt och nagot jag verkligen ska tanka igenom igen nar jag ater ar hemma. Jag spenderade mycket tid hos morfar pa sjukhuset innan jag akte men da handlade det mest om hans sjukdom vilket var jobbigt. Jag tycker det ar sorgligt och tyvarr vanligt att sjuka manniskor blir sin sjukdom och att allt handlar om den, aven for dom sjalva. Men det ar val sa det ar manga ganger och det ar nog inte forrens halsan sviktar hos sig sjalv eller hos nagon narstaende som man inser vilken otrolig lycka det ar att fa vara frisk. Det ar manga ganger viktigt att tanka pa att det enda, enda, enda den sjuka onskar sa ar det att fa tillbaka sin halsa.

 

Jag har lyckligtvis lite erfarenhet av att forlora nagon. Den forsta narstaende som har gatt bort ar min farmor som dog forra aret nar jag befann mig i Botswana. Da var jag sa tacksam over att ha riktigt nara vanner runt mig som kunde trosta. Denna gangen ar det annorlunda men jag far vara stark och lata livet ha sin gang. Morfar ar for mig en valdigt klok man. En larare som undervisar alla. En tankare som bryr sig om andra. En planerare som fixar hjalper. Han ar korsord, kortspel, klockan och katten. Han hade alltid sa brattom hem, vilket ar lustigt nu nar han hade sa bratt att lamna oss.. Jag ar glad att han slapp lida mer men jobbigt att allt gick sa snabbt, speciellt for min mormor. Mormor, du ar en fantastisk kvinna som betyder sa mycket for alla dina barn och barnbarn. Jag sander tusen kramar till dig! Vill aven ge massor av kramar till min underbara mamma och alla andra i min familj. Ta hand om varandra!

 

Natumaini tutaonana tena. Rebecca