nurseinafrica.blogg.se

Annu en sondagskvall och efter en vecka full med volontararbete ar jag helt slut! Det har varit mycket nya intryck och mycket mycket forvirring! I mandags kom en till volontar fran Sverige! Hon skulle egentligen till en annan by och skriva sin masteruppsats men eftersom jag var har tyckte organisationen att det var bra om vi var tillsammans!

 

I tisdags var forsta dagen pa sjukhuset och det ar ett missionssjukhus som heter ST. Malumba. Forsta dagen fick jag en rundtur over stallet och det var faktiskt over forvantan. Det ar ett mysigt stalle med valdigt snall personal och jag kande mig hemma pa en gang. Det finns en barnavdelning och mottagning, modravard och forlossning, tandvard, operation, apotek, dagvard och vuxenavdelningen dar jag skulle vara. Forsta dagen hann jag inte gora sa mycket mer an att folja med och dela ut medicinerna, som det tyvarr ar valdigt stor brist pa. Det var ca 40 patienter och manga var valdigt valdigt sjuka och allt gar valdigt langsamt. Andra dagen hande det mer men jag fattade desto mindre! Jag var med pa morgonronden da en nattskoterska laste lite rapport om varje patient men det enda jag kunde uppfatta vari princip  nar de hade somnat och deras blodtryck. De flesta pratar garna swahili och nar de pratar engelska ar de valdigt tysta och har en svar dialekt, Jag har dock insett hur otroligt lite engelska jag kan nar det kommer till sjukvard! Efter ronden gick vi och halsade pa alla patienter. Det var en man som hade avlidit under morgonen och jag fick hjalpa till att "packa ihop" honom. Det var valdigt brutalt och kandes inte alls bra. Vi kladde av honom alla klader, knot ihop lakanet som han lag i och slangde in honom i deras "barhus" dar fem andra redan lag. Familjen kom senare under dagen och fick ta emot det ovantade dodsbeskedet mitt i var sjukskoterskeexpedition dar det springer fullt med folk. Troligtvis hade han kvavts till dods av sina egna spyor.. Efter det hjalpte jag till att lagga om sar, vi la om en kvinna med amputerat ben dar saret blivit infekterat, massa kirurgsar och massa massa trycksar! Jag kan inte pasta att jag sett manga trycksar innan men dessa var varre an vad jag kunnat forestalla mig! En man hade hela baken bortskavd sa man sag benen och det maste gjort sa fruktansvart ont.. Sangarna de ligger i ar valdigt harda och gamla och de har inget vandschema precis utan de far ligga som de ligger i sangen tills de orkar stiga upp, i princip. Jag tyckte valdigt synd om patienterna och visste inte vad jag skulle gora. Det kandes ganska frustrerande. Sen hjalpte jag till att satta kateter pa en valdigt sjuk man och det var val "ungefar" som hemma men verkade gora valdigt ont. Bara nagon timme efter blev denna mannen akut dalig och vi skulle koppla syrga,s men den stora transportabla syrgastuben som de hade funkade inte och vi fick ta en stor skiftnyckel och forsoka skruva dit regleringen men det gick inte. Och mannens PVK funkade inte och det gick inte att satta ny eftersom hans blodtryck var sa lagt och han hade knappt nagon puls. Tillslut lyckades lakaren fa dit en nal i halsvenen och syrgasen lagades sa mannen blev som tur var stabil. Jag var lite i chock och visste aterigen inte vad jag skulle ta mig till. Som tur ar finns det en lakare har fran Sweitz somn varit har sedan september och han forstod hur forvirrad jag var! Jag foljde med honom pa ronden och han forsokte forklara allt om alla patienter men det kandes som att jag inte fattade nagonting! Det var en kvinna med brutet ben, en som skulle operera bort livmodern, en med diabetes, en med hjartproblem, en med problem med lymfsystemet, en med nagon tropisk sjukdom och en ung kvinna som fick reda pa att hon hade cancer och att den tyvarr inte kan behandlas pa detta sjukhus.. Det var flera man som hade varit med i olyckor, en med njurproblem, en med hepatit, med tbc och manga mystiska magsjukdomar. Manga valdigt sjuka och det kandes jobbigt att se. Nasta dag hjalpte jag till med morgontvatten av de patienter som behovde det och baddade de sangar som behovdes. Alla patienter maste ha med sig sin egen tval och handduk som vi anvander och det var en ganska brutal tvattning. Vi tvattade en man som skulle in pa operation med lite tval och vatten men bytte inte hans sangklader eftersom han anda skulle in pa operation efter en stund.

 

Efter bara tre dagar pa sjukhuset kandes jag mig ganska hjalplos och det ar manga patienter som inte blir sa bra omhandertagna aven om personalen ar duktiga, men det finns inte tillracklig kunskap och inte tillrackligt med resurser av varken material eller pengar. Jag kande mig ganska frustrerad samtidigt som det var valdigt intresant och nyttigt att se. Vi har verkligen varldens basta sjukvard i Sverige och var personalen gor ett otroligt bra jobb och borde bli mer uppskattade!

 

Jag bestamde mig for att fraga chefssystern om jag fick vara pa barnavdelningen istallet vilket till min forvaning gick jattebra! Barnavdelningen hor i princip ihop med forlossningen sa jag blev jatteglad! Konstigt nog var det bara ett barn inlagt. han hade precis fatt kateter och var jatte ledsen och verkade ha fruktansvart ont. Nar han sag mig blev han annu ledsnare och radd sa det kandes inte sa bra. Jag var istallet med pa mottagningen och vagde barn och hjalpte till med vaccineringen! I fredags borjade jag morgonen med att badda alla sangar, tvatta och stada vilket tog ett bra tag! Sedan hamnade jag inne pa forlossningen dar jag som tur var bara skulle titta. Det var en ung kvinna som hade en svar forlossning och kunde inte fa ut barnet. Barnmorskan fick tillslut ta en stor sax och klippa upp underlivet vilket jag aldrig sett innan och vilket sag ut att gora sa hemskt hemskt ont och hennes skrik fick mig nastan att svimma! Men allt gick bra och en underbar liten kille foddes!

 

Efter jag har varit pa sjukhuset gar jag och Malin varje dag bort till barnhemmet som bara ligger tio minuter fran vart hus. Vi hjalper till med att tvatta, stada, putsa skor och laga mat och jag har verkligen insett hur otroligt dalig jag ar pa att laga mat! Bade i hemmet och pa barnhemmet skrattar de at mig nar jag forsoker skala potatis med deras stora kokskniv eller hacka gronsaker haha. Men jag lar mig massa! och maten ar valdigt valdigt god! Sen leker vi med barnen eller later dom pilla med vart har vilket dom alskar! De kan sitta hur lange som helst och bara peta pa oss! Dem alskar var vita hudfarg och sager att vit hudfarg ar bra medans svart ar dalig.. Jag forsoker forklara for dom att bada ar lika bra men manga ar skeptiska och verkar skammas for sin hudfarg.. De och aven alla andra i byn har aven valdigt svart att forsta att vi inte ar fran Amerika, eftersom "alla vita manniskor ar fran Amerika". Alla ar fortfarande valdigt nyfikna och folk i alla aldrar kan komma fram och fraga -Can I touch you? och nar jag halsar pa dom och sager nagot pa swahili jublar de av gladje och skrattar.

 

Jag har dock mer hemlangtan an vad jag trodde och jag tanker mycket pa er dar hemma, speciellt morfar som kampar mot cancer. Du och mormor ar i mina tankar hela tiden. Jag kanner mig ofta ganska ensam aven fast jag har fullt upp hela tiden men det kanns instangt pa nagot vis eftersom vi inte kan ga ut som vi vill och jag saknar att kunna ga ut och promenera eller sola eller bara gora nagot skoj. Men detta ar en valdigt fattig by och mycket varre stallt an vad jag trodde. det ar sa himla skitigt precis overallt och alla vagar ar fulla med lera och sopor! Jag ar anda otroligt glad over att vara har och lar mig mycket om bade mig sjalv, sjukvarden och livet. Jag trivs toppen med min familj, med personalen pa sjukhuset och med alla barnen pa barnhemmet men det ar mycket som ar jobbigt att se och mycket som kanns orattvist och gor en frustrerad och far en att kanna sig hjalplos. Men alla manniskor ar sa hoppfulla och glada och de ar alla valdigt tacksamma over att vi ar har och barnhemsbarnen far mig alltid pa bra humor! Hur kan jag vara ledsen och sakna mamma nar dessa barnen inte ens har nagon?.. De ar sa glada nar vi leker med dom och vi far tusen kramar varje dag! Alla barnen ar otroligt duktiga och barnhemmet gor ett fantastiskt jobb!

 

Mimi ni Mswidi. Rebecca