nurseinafrica.blogg.se

Jag ar sa otroligt tacksam over allt jag far vara med om och jag onskar att ni dar hemma kunde ta del av det, mer an att bara lasa min blogg! Men jag ar sa glad over att ni laser den och era kommentarer betyder mycket for mig! Som ni forstar sa trivs jag valdigt bra i min lilla by, aven om det manga ganger ar jobbigt. Men dagarna gar och jag far vara med om och se sa mycket!

 

Forra veckan fick jag och Malin besoka en annan klinik i stan. Dar hade de mest family-planning da sjukskoterskan diskuterar olika preventivmedel med patienterna. Preventivmedel ar ett stort problem har och beror tills storsta delen av brist pa sexualundervisning da de inte vet nagot om varesig graviditeter eller kondomer! Sen var vi med och tog emot gravida kvinnor och undersokte dom samt bebisar som vi vagde och vaccinerade. Vi var aven med och undersokte kvinnor for livmodershalscancer vilket var spanndne men valdigt svart att se! I torsdags och i fredags fick vi antligen besoka det generella sjukhuset, dit alla som inte har rad med privatvard kommer och det var tva valdigt intressanta dagar! I framtiden ska organisationen jag volonterar for forsoka placera alla volontarerna dar eftersom det ar dar som vi verkligen kan hjalpa till och gora nytta! Tyvarr ar regeringen inte sa glada over att ta emot besokare dar och de ar radda for att vi ska komma och rapportera for hela varlden vilken dalig sjukvard Kenya bedriver! Men om det ska bli nagon forbattring maste manniskor fa se! Och nagot maste goras, aven om de ar pa god vag!

Innan vi fick tilltrade till sjukhuset fick vi forsta ga till chefssysterna och fraga om lov och till chefsdoktorn och sedan var vi tvugna att skriva ett brev dar vi forklarade vilka vi var och vad vi ville och efter att bada stamplat och skrivit under fick vi, med vart brev, lov att ga pa sjukhuset helt sjalva! Sa vi gick runt till de olika avdelningarna och visade upp vart brev och overallt tog de runt oss och visade hur de arbetade! Alla var valdigt trevligt och ville att vi skulle komma tillbaka och jobba hos dom!

Utat sett liknar sjukhuset St. Mulumba ganska mycket men ar mycket storre och har sa sjukt mycket patienter att det nastan ar omojligt att ta hand om alla! Detta ar den enda generella sjukhuset som ska tacka ett omrade med flera miljoner manniskor!

 

Den forsta avdelningen som vi besokte var barnavdelningen som faktiskt var valdigt fin! De hade gula vaggar och malade bilder pa! Vi kom forst in i deras akutrum dar det lag fem barn med syrgas och dropp! Sen hade de olika rum beroende pa barnets alder eller sjukdom och alla rum var proppfulla med barn och deras mammor. I vissa rum fick flera stycken t.o.m dela sang! Det fanns ett rum for nyfodda upp till tre manader, ett rum med de som spyr och har diarreer, ett med hjarnhinneinflammation, ett med lunginflammation och ett med olika infektioner. De vanligaste sjukdomarna ar lunginflammation och magsjukdomar. Barnen far vard pa barnavdelningen tills de ar 12 ar och varje sjukskoterska kan ha avsnar for upp till 50 barn var!!

Efter det hittade vi modravard och forlossningen dar en jattetrevlig barnmorska visade oss runt och aven har var det sa otroligt mycket folk och valdigt ont om plats! De hade en forlossningssal med tre britser i och nar vi kom in var en forlossning  full fart samt 11st sjukskoterskestudenter som stod och observerade! Den mamman kan inte ha fatt ett speciellt fint minne av sin forlossning! Men har handlar det inte om att fa fina minnen utan endast att fa ut ungen levande. Brevid forlossningen var ett rum med blivande mammoar eller sjuka kvinnor som har problem med graviditeten eller har haft problem med forlossningen. Dar lag bl a en kvinna som fick blodtransfusion da hon tidigare under morgonen forlorat massa blod da hon miste sitt barn. Anledningen var att hon inte kommit i sjukhuset i tid for att hinna komma in pa operation som hon hade behovt for att fa ut barnet. Nu var det aven stor sannolikhet att hon sjalv inte heller skulle klara sig. Sen hade de ett rum med de mammor och barn som forlosts med kejsarsnitt och tva rum med de som forlost vanligt. Det var ca 10 sangar i varje rum men det var sa manga mammor och barn att upp till fyra stycken kunde fa dela sang! Det finns en operationssal dar de kan utfora kejsarsnitt. Ofta kan det bli ko till operationssalen och en del barn dor tyvarr i vantan da de inte har nagra apperaturen for att kontrollera vilken bebis som ar i behov akut forlossning forst. Det dor ca 8 barn i manaden och ca 3 mammor i halvaret. Men de har oftast upp emot 50 forlossningar om dagen och med tanka pa hur otroligt lite resurser personalen har sa gar de ett fantastiskt jobb! Men jag kan saga att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle vilja forlosa mina framtida barn har och jag ar aterigen sa otroligt tacksam for var vard i Sverige!

 

De vuxnas vard var uppdelad i en kirurgavdelning for man och en for kvinnor, en medicinavdelningen for man och en for kvinnor samt en gynavdelning. Inne p[ mannens kirurgavdelning hade de tre sektioner med 10 sangar i varje och sammanlagt 42 patienter inlagda vilket gjorde att de fick dela sang aven har. Kan ni tanka er att som sjukskoterska behova be din nyopererade daliga patient att hoppa in lite for att dela sang med en annan nyopererad dalig patient.. Det maste kannas fruktansvart jobbigt, och annu varre for patienten! Men for bara nagra ar sedan hade de sangar utan madrasser och bara nagra ar innan de hade de inte ens nagra sangar utan patienterna fick bokstavligt talat ligga pa hog pa golvet!

Pa avdelningen var det tre sjukskoterskor som var i tjanst och det finns inga underskotersor sa sjukskoterskorna far ha hand om allt! De flesta patienterna var unga kllar som varit med om motorcykelolyckor! Jag namnde tidigare att de kryllar av motorcykelolyckor overallt har och tydligen hander det flera olyckor varje varje dag! Jag sjalv akte motorcykel varje dag for fem kr till sjukhuset och har haft ren tur att inget hant! Men det ar manga ganger jag varit saker pa att vi ska dra dit i all lera!

Den forsta sektionen pa avdelningen hade de patienter som inte var kritisk daliga utan bara ett brutet ben eller liknande. I den andra sektionen fanns de daliga patienterna och i den sista de infekterade patienterna. Nar vi gick runt och tittade sag vi en liten kille som gomde sig under en filt i en av sangarna. Tidigare hade vi inte fattat att barnavdelningen endast tog emot medicinska barn. Kirgurgbarnen hamnade har pa vuxenavdelningen! Om de var under fem ar fick de vara med sin mamma pa kvinnosidan men annars far de vara helt utan foralder, sex ar gamla, pa en vuxenavdelning som ar helt proppfull med sjuka och skadade man..

Pa kvinnornas kirurgavdelning var det 38 patienter och aven har endast 3 sjukskoterskor. Sektionerna var uppdelade pa samma satt men istallet for alla motorcykelolyckor var har fullt med brannskadade! Jag har aldrig sett nagon brannskadad forut, och speciellt inte nagot barn, da det inte ar sa vanligt pa vardavdelningar i Sverige men har fick jag en chock och borjade nastan grata sa fort jag kom in i den kritiska sektionen. Dar var massa barn med hemska brannskador over ben, armar och ansikte och jag kunde knappt titta. En del var inte inlindade och de skrek och grat och maste haft fruktansvart ont. Det lag aven nagra kvinnor i rummet med brannskador framst fran matlagning men ocksa fran troliga epilepsianfall da de ramlat in i elden eller liknande! For ett tag sen behandlades brannskador har genom att skrubba och tvatta men eftersom det bara blodde och inte lakte har de nu, som tur ar, slutat med det men de har stora stora problem med att fa saren att laka!

 

Pa sjukhuset fanns en liten operationssal och en stor med tva operationsrum i. Vi fick titta in i salarna som var vadligt enkla och tyvarr smutsiga. Har utfors operationer, bade planerade och akuta, dygnet runt men det finns inga resurser till stroa operationer och den langsta operationstid dem hade var tva timmar.

Den sista avdelningen vi fick besoka och den absolut intressantaste var avdelningen for de for tidigt fodda och sjuka nyfodda! Och saklart kryllade det av bebisar precis overallt! Det fanns ett akutrum, ett rum med sjuka, ett med infekterade och ett med de for tidigt fodda dar det lag upp till tre sma bebisar i en och samma kuvos! Och de var sa otroligt sma! Jag har aldrig sett nagot liknande och det var helt sjukt och helt fantastiskt pa samma gang! Otroligt nog var dodligheten valdigt lag, aven om manga av barnen bara vagde knappt nagot kilo!

Innan vi var klara fick vi aven besoka akuten dar det fanns ca 15 sangar och aven har var saklart alla sangar fulla med folk. Det var patienter i alla aldrar och manga valdigt sjuka och svart skadade. Tidigare under dagen hade det skett en svar bussolycka i narheten, de bussar som vi tar varje gang vi ska ut ur byn, och detta var den andra stora bussolycka pa bara dessa tva veckor! Tre personer hade avlidit pa plats denna gangen och pa akuten var det flera som var tvugna att bli opererade.

Overlag kandes det hemskt att ga runt och titta pa allt elande men valdigt valdigt intressant och om jag, eller nagon annan sjukskoterska, vill volontera i Kenya igen ar det absolut har man ska vara! Det finns sa mycket att hjalpa till med och sa mycket kunskap som behovs spridas!

 

I fredags akte Malin vidare till Kitale for att skriva sin masteruppsats och det var verkligen trakigt. Jag grat som vid alla avsked och blev aterigen pamind om hur otroligt snabbt tiden gar! Snart ar det aven min tur att lamna detta stallet och tiden jag har kvar har ska jag verkligen ta vara pa!! Jag har spenderat all min tid med min vardfamilj och med mina underbara barnhemsbarn! I lordags akte jag och min "mamma" och min "syster" till stan for att ata lunch och fa vara naglar malade i parken! Jag fick ata en hel fisk med bara handerna, fast det var mest ben! Och i parken malade de mina naglar med hennafarg som ar omojligt att fa bort! Sa vi far se hur det kommer ga med knallroda hennanaglar pa sjukhuset nar jag kommer hem! I sondags var vi i kyrkan som vi gar till varje sondag och som faktiskt ar valdigt mysigt och larorikt! Eftersom detta var min sista sondag och alltsa sista dag i kyrkan kallade de upp mig for att sjunga for alla! Sa det var bara for mig att borja sjunga och tacka alla for min tid har! Som tur ar gick det ganska bra och alla jublade och var sa glada over min sang!

 

Pa barnhemmet ar det alltid full fart och nu har barnen skollov sa de ar pa barnhemmet hela dagarna! Faktum ar att de faktiskt aldrig har varit utanfor den har lilla byn, bortsett fran en gang da nagra av dom fick folja med pa en personals brollop. De andra som inte fick folja med var saklart forkrossade. Nar jag fick hora detta och tanke efter vad det egentligen innebar kandes det sa himla orattvist. Jag minns sjalv alla utflykter jag har gjort med skolan och hur mycket jag alskade alla resor som gjordes pa loven. Har finns det helt enkelt inga pengar till nojen utan vartenda krona maste ga till hyran, skolan eller maten och barnen som ar sa otroligt tacksamma och glada har aldrig blivit tagna nagonstans.

Min resebudget var egentligen slut redan innan jag kom hit men jag kan verkligen inte lata bli att ordna en dagsutflykt for barnen pa min sista dag har! Dessutom fick jag reda pa att jag far tillbaka pengar pa skatten och jag kan inte tanka mig nagot battre andamal an att spendera dom pa dessa barnen! Sa nu ar planeringen i full fart och pa fredag ska vi alla 30 barn plus personal och min familj till Nairobi dar vi bl a ska besoka ett djur-barnhem som var barnens storsta onskan! Vi ser alla fram emot det sa mycket och jag vet att det kommer vara vart pengarna och att jag kommer fa sa mycket gladje tillbaka! De har barnen ar verkligen sa himla fina och valuppfostrade och trots att de gatt igenom mer an nagon manniska ska behova gora sa sprider de sa otroligt mycket gladje runt sig och jag ar valdigt glad over att fa vara en del av deras familj!

 

Om det ar nagot jag verkligen har lart mig under min tid har sa ar det att vara tacksam. Manniskorna i den har byn och alla barn pa barnhemmet har egentligen ingenting forutom halsan varandra och de ar sa otroligt tacksamma over det och de visar sin gladje over livet varje dag! Jag har sa mycket att vara tacksam over att det nastan ar jobbigt men glommer ofta bort bade att visa det och att tanka pa det! Det ar sa mycket som jag tar for givet och mycket som jag lagger ner min tid pa som egentligen inte betyder nagot. Men som sagt, halsan och varandra ar det viktigaste och det har aldrig varit tydligare for mig an har! Sa till alla mina vanner och underbara familj! - Jag ar evigt tacksam over att ha er i mitt liv och jag saknar er sa!

 

Imorgon ska jag pa en egen utflykt da jag antligen ska fa besoka mitt fadderbarn! Jag ska faktiskt flyga till Kenyas tredje storsta stad, Kisumo som ligger vid Viktoriasjon, och dar kommer Plan-Kenyas personal att hamta upp mig och ta mig till mitt fadderbarns by! Det kommer bli sa spannande och jag ar glad att jag tog chansen att ordna det!

Idag ar det dock en tyngre dag da min morfar har begravt och jag ar valdigt ledsen over att inte kunnat medverka. Men jag tanker pa er dar hemma och finns med i era hjartan! Jag ar saker pa att det var en valdigt fin begravning och att morfar nu vakar over oss alla..

 

Tafadhali. Rebecca