Remember to always give your gift, no matter how small you think it is.
Söndag kväll och jag befinner mig i Masai Mara där Maasai-folket bor. Det finns ca 3 miljoner masaier i Kenya och Tanzania och vi har fått träffa flera av dom genom klinikerna vi har byggt upp här. De är ett väldigt speciellt folk som bland annat tror på polygami -månggifte. En man som jag träffade hade 10 fruar och 86 barn! Fruarna gör allt arbete i hemmet och på fälten medan männen jagar eller bokstavligt talat sitter på en sten. Pojkarna blir jägare om de vid 13 års ålder överlever tre månader i vildmarken. Flickorna blir bortgifta när de är 13 år och tidigare om flickans familj behöver pengar då mannen betalar flickans familj med kor. Flickorna blir omskurna mellan 5-13 års ålder för att försäkra att hon är oskuld när hon gifts bort. Ofta görs könsstympningen i hemmet då en nål används till alla flickor i familjen. Ofta är det enda bedövningsmedlet som används en flaska med kallt vatten som slängs på underlivet innan. Många många flickor blir väldigt skadade och får fruktansvärda problem efter eller mister livet. Organisationen som jag reser med har precis startat upp ett hem för unga flickor som rymmer hemifrån för att slippa könsstympning och bortgifte och vi besökte hemmet en dag och fick träffa åtta flickor som på olika sätt tagit sig dit. Det var ett väldigt känslofyllt möte och många tankar som kom upp. Den minsta var bara 5 år och hade redan blivit tvungen att ensam lämna sitt hem och sin familj för att få en chans att ändra sin livssituation. Det är så konstigt och så orättvist att vart du föds är så avgörande över hur ditt liv kommer se ut. Jag tycker det är viktigt för oss som hade turen att födas på rätt ställe att alltid komma ihåg att 90% är bara tur. Tur att vi föddes i ett bra land eller tur att vi föddes i en bra familj eller vad det nu kan vara som gjorde att vi "lyckades". Bortsett från det är vi precis samma som dessa barnen och kunde lika gärna ha levt deras liv. På många sätt är vi väldigt lika de människor som jag har mött i kliniken och en viktig kärna som jag har sett hos alla oss här och hos alla patienter är just kärleken till ens familj. I grund och botten är det den som är viktigast oavsett hur rik eller fattig du är eller oavsett om du bor i Kenya eller Sverige.
Även här hade vi kliniken uppbyggd i en skola och det var så många barn som kom till oss med huvudvärk. Det visade sig att de flesta var väldigt uttorkade vilket inte var konstigt då det kom fram att barnen bara får en kopp vatten om dagen och de flesta av dom har två timmars gångväg till skolan och sedan hem igen! Det var många barn med ögoninflammation och öroninflammation och det var så många flugor precis överallt som satt på barnens ögon och mun och öron och gjorde infektionen värre. Vi hade även en tioårig pojke som kom in med svullet öga vilket troligtvis var en stor tumör som växte bakom. Han kom utan föräldrar och vi försökte förklara för honom att han måste få den bortopererad men att vi inte kunde hjälpa honom. Och troligtvis kommer ingen annan heller kunna hjälpa honom heller vilket troligtvis kommer ta hans liv vilket får en att känna sig ganska liten.. Vi hade en kvinna som kom och bad om hjälp för sin dotter som inte kunde gå så vi bad henne försöka få dottern till kliniken. Några timmar senare kommer hon bärande på en åttaårig tjej som på någon sätt var handikappad. Hennes ben var så smala och vridna i en konstig ställning. Troligtvis hade hon vid födseln eller vid tidig ålder brutit höften och aldrig fått den tillfixad vilket har låst fast benen i denna konstiga ställning och nu omöjligt att fixa till och omöjliga att gå på. Flickan hade även en väldigt otäck svampinfektion. Vi gav medicin mot infektionen men förklarade att hon aldrig kommer kunna gå. Vi gav även flickan ett stort gosedjur och det leendet vi fick då hon insåg att det var till henne kändes verkligen i hela kroppen och fick tårarna att ännu en gång komma upp. Lite lycka i all sorg.
Jag hoppas ni inte tycker att det jag skriver är för deprimerande för även om det många gånger är väldigt sorligt är det också så mycket lycka. Att vi ger tio minuter av vår tid för att ta emot dessa patienter betyder så mycket för dom även om vi i många fall inte kan göra så mycket. Men med lite hjälp här och lite hjälp någon annan stans kan det bli något stort. Vi mötte många Maasai krigare som hade olika sorters problem och många var verkligen trevliga och nyfikna på oss och villiga att lära. kvinnorna sålde fantastiska smycken och männen visade alla sina vapen för oss. Vi mötte många barn men också väldigt många äldre och det är fantastiskt att se vilken respekt dessa människor visar för sina äldre!
Även här var det väldigt mycket svampinfektion vilket inte var så konstigt efter att vi besökte deras "toalett" vilket var ett hål i golvet men fullt med urin och avföring på hela golvet runt om. Parasiter kommer ofta genom fötterna och då många människor här går barfota är det som sagt inte konstigt.
Vi hade sista kliniken i fredags och efter det har vi bl.a. Besökt Rift valley och campat och åkt på safari! I gårkväll satt vi alla runt lägerelden och var och en delade med sig av något från resan eller tackade någon som dom tyckt gjort något extra bra. Det blev väldigt känslosamt och mycket tårar och mycket glädje som kom fram och vi alla har minnen som vi aldrig kommer glömma. För många har denna resan gett en helt annan livssyn och jag är väldigt lycklig över att jag vågade ta denna chans för det har gett mig så mycket tillbaka. Både kunskap, livssyn, vänskap och glädje! Jag har verkligen haft en underbar tid med alla dessa fantastiska människor! Imorgon ska vi tillbaka till Nairobi och sedan är det dags för mig att bestiga Mt.Kenya!
Habari gani Rebecca
