nurseinafrica.blogg.se

Tve veckor har nu gatt i Tanzania och jag kunde inte ha valt ett battre stalle att avsluta min volontarresa pa! Jag onskar bara att det hade kunnat vara langre! Kanslan av att komma hit var pa nagot vis befriande. Det ar inte sa mycket elande runt omkring och det kanns pa nagot konstigt vis lattare att andas. Det ar valdigt skont att bo i en stad igen och kunna gora normala saker som att ga ut och ta en fika eller promenera hem fran stan och det ar valdigt roligt att bo och jobba tillsammans med andra volontarer! Just nu ar vi 20st volontarer dar jag bor och de flesta ar forvanadsvart fran Danmark, men det ar aven volontarer fran Tyskland, Spanien, England, USA och Canada och sa jag fran Sverige! Pa sjukhuset ar vi nu 4st fran mitt boende medans de andra ar pa olika barnhem, skolor eller hjalpcenter. Pa sjukhuset finns aven andra volontarer fran andra organisationer sa vi ar sammanlagt 11 st dar och de flesta ar lakarstudenter fran USA. Det ar bara jag och en annan tjej fran Australien som ar kvalificerade sjukskoterskor. Det kanns som att hela stan ar full med volontarer och det later hemskt men jag maste saga att det ar valdigt skont att ha vita manniskor runt omkring sig! Jag kanner mig inte sa uttittad och annorlunda langre utan det ar liksom inget konstigt att vara vit har. Fast folk tittar fortfarande pa en och kallar oss Muzungos, men det ar mest for att de tycker att vi alla ser likadana ut och kan inte komma ihag vad vi heter! Jag ar iaf valdigt glad over att vara har och kan inte forsta att min resa bara verkar bli battre och battre aven om starten var helt otroligt underbar!!

 

Jag volonterar pa sjukhuset mandag - fredag mellan ca 8-14. Sjukhuset ar, liksom det i Kenya, ett missionssjukhus som heter St. Elisabeth och det ar mycket av utrustningen som ar donerat fran USA eller Europa. Ibland ser man lakare som gar runt med rockar dar det star "ELEV" eller "apoteket" pa vilket ar valdigt kul! Sjukhuset ar likt det i Kenya fast har finns det mer att gora och tack vara de andra volontarerna blir det lattare och roligare att arbeta. Den lokala personalen ar inte sa valkomnande om man sager sa. Ingen som haller en i handen och visar en runt direkt utan man far klara sig sjalv och ta for sig om man vill ha nagot att gora. Men det finns inga som helst regler och vi alla, oavsett om vi ar studenter eller fardigutbildade, far gora precis allt! Forsta veckan var jag runt pa de olika avdelningarna for att se sa mycket som mojligt och jag borjade pa modravard och forlossningen! Avdelningen bestar av ett rum med de blivande mammorna och ett rum med de som har forlost och ett rum dar forlossningen sker! I det forsta rummet gor vi inte sa mycket utan gar med nar lakaren gor ronden och antecknar vad han sager, lyssnar pa barnets hjarta, och vantar pa att verkarna ska starta. Nar forlossningen borjar narma sig tar vi in kvinnan i forlossningsrummet dar det finns tre sangar. Vi kollar hur mycket oppen hon ar och satter dropp sen nar hon ar 9-10 cm oppen far hon borja krysta och forhoppningsvis fods en frisk liten unge. Om forlossningen inte kommer igang finns det en operationssal dar kejsarsnitt kan utforas. I det sista rummet far mamman och bebisen vara ca ett dygn om de bada mar bra innan de far aka hem igen. Och for det mesta gar allting valdigt bra men det kanns lite som att allting ar en chansning och att vi egentligen inte har nagon aning om hur det ska ga. Det ar inte sa mycket gladje under forlossningen utan det handlar bara om att foda ungen och de bryr sig inte sa mycket om att ge mamman och barnet nara kontakt och att lata dom ha den forsta stunden tillsammans. Det ar heller ingen omvardnad eller karlek till mammorna utan nar de ar pa vag att foda bli de lamnade helt ensamma i forlossningsrummet och tilltittade da och da for att se om forlossningen kan starta. En kvinna som var MTCT-1, vilket innebar att hon ar HIV-positiv, lag i forlossningsrummet helt sjalv nar jag kom en morgon och hon var da oppen 8cm och madde inte alls bra. Lakaren kom och tittade till henne nagra ganger under dagen men efter fyra timmar var hon fortfarande bara oppen 8cm. Hon skrek for att hon hade sa ont och sjukskoterskan slog till henne nar hon greppade tag i min hand.. Efter det fick vi satta ett till dropp och kateter och ta in henne for kejsarsnitt.. En annan morgon nar jag kom dit lag det en liten liten bebis under varmelampan helt ensam inne i forlossningsrummet. Han hade syrgas och dropp och var alldeles bla om lapparna och fingrarna! Han andades valdigt valdigt ytligt och snabbt och jag trodde nastan att han holl pa att do. Det var en masaikille som hade fotts i hemmet tva veckor tidigare. Efter nagra dagarn hade han fatt feber och blivit dalig men masai-folket soker vanligtvis inte vard utan de forsokte hjalpa honom hemma men nu hade han blivit sa dalig att de var tvugna att komma till ett sjukhus. Han hade en svar lunginflammation och vi var tvugna att skicka honom till ett storre sjukhus eftersom vara resurser var for fa for att radda honom.. Under tiden jag varit har har endast en forlossning slutat illa da barnet var dott nar det foddes. Barnet var sa himla litet och hela situationen var bara sa hemsk att jag faktiskt lamnade rummet och vet inte riktigt vad som hande.. Men alla verkade ta det lugnt pa nagot konstigt satt och efterat lag mamman i rummet med de andra mammorna och deras nyfodda bebisar och verkade helt accepterande av vad som hant med hennes barn.. Kanns som det pa nagot vis ar en helt annan mentalitet har. Alla ar sa himla starka och visar ingen svaghet.. Det kanns konstigt att vara sa kanslig och rord av allt som hander har nar ingen annan visar nagra kanslor. Men jag antar att aven jag har blivit hardare pa nagot vis. Jag har varit med vid manga forlossningar nu men tycker fortfarande det ar sa fruktansvart otackt nar de klipper upp mamman att jag oftast inte kan titta pa, men att vara med och forlosa ett barn ar helt fantastiskt. Jag beundrar kvinnorna sa otroligt mycket och bebisarna ar ju bara det sotaste som finns!! onskar att jag kunde stoppa ner en av dom i vaskan och ta med hem!

 

Sen har jag varit pa kirurgavdelningen dar de flesta volontarerna befinner sig, eftersom det ar har det finns mest att gora. Det ar tva salar, en for kvinnor och en for man, med 10 sangar i varje och blandat i alla aldrar. Pa den manliga sidan ar det, liksom i Kenya, mycket motorcykelolyckor och pa den kvinnliga sidan tyvarr manga brannskadade barn.. Pa morgonen gar vi med lakaren pa ronden och forsoker skriva ner vad han sager i de otroligt roriga journalerna som vi far bara runt och forsoka halla reda pa! Det ar en lakare som ar valdigt valdigt duktig och som alksar att stalla tusen fragor till oss volontarer sa varje rond blir som ett litet quiz och vi lar oss massa! Efter ronden tvattar vi till storsta del sar, ger medicin, kopplar dropp eller viker gasbindor som vi anvander till omlaggningarna. De flesta saren ar fran olyckor och vi tvattar alla sar med natriumklorid och sedan nagot bakteriedodande innan vi plockar bort dod hud och lindar om med bindor. Pa brannsaren smorjer vi in med salva och lamnar saren oppna under en slags bur som barnet (oftast) far ligga under. Nar jag hade min praktik pa vardcentralen i Karlskrona fick jag se en hel del bensar men saren som jag far se har ar helt ofattbara och sa valdigt otacka och framforallt illaluktande! Det kanns som en vag av otack dod doft som kommer emot en nar man gar in i salen! Och patienterna far ligga i sangen tills saret ar tillrackligt lakt for att ga hem och om de vill ha mat eller dricka far deras narstende ta in det. Det ar manga otacka sar fran motorcykelolyckorna och pa manga dar men ser in till benet! Den ar en kille inlagd som har ett helt otroligt sar langst hela benet. Han ar bara 18 ar och hade en natt for tva veckorsen varit ute och sprungit i skogen da hans ko hade smitit. Han trodde forst att han da hade skadat sig pa en kvist eller liknande men det visade sig att han blivit biten av en orm och giftet hade spridit sig och infekterat hela benet och nu har hela huden ramlat av sa man ser adrerna och allting! Vi har en kvinna som kom in forra veckan med ett diabetessar pa foten som hon forsokt hela hemma med orter och annat eftersom hon inte har rad med sjukvard. Men tillslut var hon tvungen att komma in da hela foten i princip ar dod och omojlig att radda. Flera av tarna har ramlat av och det ar ett djupt sar undertill av foten som ar helt svart och luktar nagot sa fruktansvart!! Vi tvattar foten och lagger om varje dag och vantar pa att hon ska bli tillrackligt stabil for att kunna ga igenom en operation dar de ska kapa av benet. Vi tog in henne till operationssalen harom dagen och jag skulle fa vara med och titta men i sista stund bestamde de att de inte gick eftersom hon var for dalig. Och det ar inte konstigt da de har absolut noll koll pa hennes diabetes och vad hon far i sig eller nagonting.. Vi kollar blodsockret kanske 2 ggr om dagen och insulindosen ar valdigt osaker och jag ar osaker pa om hon kommer klara sig over huvudtaget.. Ett annat intressant fall var en man som hade blivit inburen en natt da han hade blivit sonderslagen av polisen. Han hade tom ett skottsar pa benet som vi far lagga om! Det ar valdigt valdigt vanligt att polisen missbrukar sin makt har och kan i princip sla ihjal vem som helst om de har lust till det! Denna mannen hade troligtvis varit berusad men enligt honom bara gatt pa gatan och inte gjort nagot brott da polisen stoppar honom och borjar sla honom.. Vi har aven en liten kille som blivit pakord av en bil och ett stort sar i ansiktet.. Det absolut jobbigaste ar barnens brannsar och det ar lika hemskt varje gang vi ska tvatta och lagga om dom. Vi har en flicka som ar brannskadad over brostet och ut pa armarna da hennes klanning av okand andlening hade borjat brinna och brant sonder henne innan de kunde slacka! Hennes mamma vill att vi lagger om saren med en aloeverakram som hon har koppt och flickan riktigt skriker i minst tva timmar efter att vi har smorjt in henne... Sen ar det en liten 3arig flicka som blivit brand av varm grot som hennes mamma kokade. Hon har brannsar over hela ryggen och ner over rumpan och benen och det ar riktigt riktigt hemskt och jobbigt att behova tvatta henne for det gor sa fruktansvart ont. Men det varsta av allt ar att mamman slar till henne om hon skriker for mycket nar vi tvattar.. Jag klarar knappt av att vara dar inne och brukar helst be nagon annan att gora det.. 

 

Pa medicinavdelningen har jag knappt varit da personalen knappt pratar nagon engelska och i princip ignorerar oss volontarer. Men sjukskoterskorna gor inte sa mycket, forutom att ge medicin och gar med lakaren pa ronden.. Det finns aven ett rum med barnavdelning och det ar faktiskt ganska fint med massa djur ritade pa vaggarna. Men det ar bara ett rum med 10 sangar i och mammorna med deras barn. Det ar manga barn med malaria, diarree eller hjarninflammation och de flesta far bra behandling och kan ga hem igen. Jag onskar att jag hade kunnat vara mer pa barnavdelningen men allting ar sa otroligt annorlunda fran hemma och jag skulle sa garna vilja ge barnen lite karlek men det kanns som det inte riktigt gar har. Oftast ar barnen sa daliga och ligger bara i sangen med mamman brevid och vantar pa att medicinen ska hjalpa. Det ar ingen gladje och ingen lek eller kramar utan om barnet ar tillrackligt frisk for att vara uppe far dom ga hem igen. Och barnen ar sa himla duktiga! Aldrig nagon som grater eller skriker utan de bara ligger vid sin mamma och stirrar med stora ogon om nagon av oss volontarer gar med! En dag hade vi en annan volontar som tog med sig alla barnen fran hennes barnhem for att tasta dom for HIV. Jag och en annan tjej testade alla 30 barnen och lyckligtvis var alla negativa!! Vi anvande oss av ett gratis HIV/test-kit dar man bara behover nagra droppar blod som man blandar med en vatska. Vi stack alla barnen i fingret och jag ar sa imponerad over hur dom hanterade situationen! Nalen som vi sticker med ar inte direkt som i Sverige utan det ar en nal som vi i princip haller mellan tummen och pekfingret och far sticka med fart vilket maste vara valdigt skrammande for barnen men de var otroligt duktiga!

 

Pa min fritid umgas vi alla volontarer antingen hemma i vart hus dar vi spelar kort, gitarr, sjunger eller tittar pa film. Eller gar vi till en pool och solar och tar det lugnt, eller runt i stan och fikar eller shoppar eller sa gar vi till en masaimarknad dar de saljer otroligt mycket fina afrikanska saker!! Pa kvallarna gar vi ibland ut och dansar och tar en drink och pa helgerna oftast nagon utflykt. Vi akte nagra stycken forra helgen till en Masai-by for att se ett brollop! Det var otroligt intressant och Masai-manniskorna ar valdigt valdigt speciella. Det ar mycket om man och kvinnor och deras manggifte, om konsstympningen och om krigandet. De far absolut inte visa nagon smarta och de berattade att om att en pojke som blir omskuren vid 15 ars alder visar nagot tecken pa smarta blir han utvisad fran byn och i varsta fall avrattad! De visade oss runt i hela byn och foklarade hur de levde. De kvavde en get framfor vara ogon och vi fick sedan se pa nar de styckade den och smaka dess blod som Masai-mannen dricker for att bli starka!!.... Vi kunde dock inte ata nagot av maten de bjod pa.. Sen var det fullt med dans och sang innan brollopet borjade och alla var otroligt glada och vackert smyckade! 

 

I sondags var det en stor olycka i Arusha da en bomb sprangdes i en av kyrkorna!! 7 manniskor dog pa plats och over hundra blev svart skadade och minst 70 som behovde laggas in pa sjukhus. Pa sjukhuset dar jag volonterar har vi tagit emot ca 20 st och det har varit kaos hela denna veckan!! Alla har fruktansvarda sar fran bombsplittret och vi tvattar och lagger om sar hela tiden! Det kanns helt overkligt att varda dessa manniskor och helt ofattbart att det hande har! Flera av dom har stora hal i benen och lakarna har forsokt att operera alla och fa ut allt splitter och stanga halen men det ar valdigt svart och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det kanns bara helt overkligt men alla jobbar pa for fullt och forsoker gora det basta far att fa resurserna att racka till och manga av patienterna har faktiskt kunnat lamna sjukhuset nu i slutet av veckan! Men det har varit en valdig kaos och uppstandelse pa sjukhuset och det har varit fullt med radio och tv och ministrar och till och med presidenten som kommit for att se!! Det ar fullt med praster och nunnor som kommer for att ge sin valsignelse och aven vanliga manniskor som kommer for att bidra med en donation! 

 

Jag kanner mig helt slut efter denna veckan och ser fram emot en lugn helg da jag bara ska ta det lugnt i den underbara solen som antligen har kommit tillbaka efter en jobbig vecka av regn! Det kanns bra av att verkligen kanna att man kan hjalpa till och alla patienterna ar sa himla tacksamma och sjukskoterskan som jobbar pa kirurgavdelningen ar helt underbar och hade aldrig klarat sig utan oss volontarer! Det ar jobbigt delvis pa sjukhuset men aven om det inte later som det sa ar det faktiskt mest gladje och jag ar sa glad over att vara har!

 

Pole sana, Rebecca