nurseinafrica.blogg.se

Jag ar sa otroligt tacksam over allt jag far vara med om och jag onskar att ni dar hemma kunde ta del av det, mer an att bara lasa min blogg! Men jag ar sa glad over att ni laser den och era kommentarer betyder mycket for mig! Som ni forstar sa trivs jag valdigt bra i min lilla by, aven om det manga ganger ar jobbigt. Men dagarna gar och jag far vara med om och se sa mycket!

 

Forra veckan fick jag och Malin besoka en annan klinik i stan. Dar hade de mest family-planning da sjukskoterskan diskuterar olika preventivmedel med patienterna. Preventivmedel ar ett stort problem har och beror tills storsta delen av brist pa sexualundervisning da de inte vet nagot om varesig graviditeter eller kondomer! Sen var vi med och tog emot gravida kvinnor och undersokte dom samt bebisar som vi vagde och vaccinerade. Vi var aven med och undersokte kvinnor for livmodershalscancer vilket var spanndne men valdigt svart att se! I torsdags och i fredags fick vi antligen besoka det generella sjukhuset, dit alla som inte har rad med privatvard kommer och det var tva valdigt intressanta dagar! I framtiden ska organisationen jag volonterar for forsoka placera alla volontarerna dar eftersom det ar dar som vi verkligen kan hjalpa till och gora nytta! Tyvarr ar regeringen inte sa glada over att ta emot besokare dar och de ar radda for att vi ska komma och rapportera for hela varlden vilken dalig sjukvard Kenya bedriver! Men om det ska bli nagon forbattring maste manniskor fa se! Och nagot maste goras, aven om de ar pa god vag!

Innan vi fick tilltrade till sjukhuset fick vi forsta ga till chefssysterna och fraga om lov och till chefsdoktorn och sedan var vi tvugna att skriva ett brev dar vi forklarade vilka vi var och vad vi ville och efter att bada stamplat och skrivit under fick vi, med vart brev, lov att ga pa sjukhuset helt sjalva! Sa vi gick runt till de olika avdelningarna och visade upp vart brev och overallt tog de runt oss och visade hur de arbetade! Alla var valdigt trevligt och ville att vi skulle komma tillbaka och jobba hos dom!

Utat sett liknar sjukhuset St. Mulumba ganska mycket men ar mycket storre och har sa sjukt mycket patienter att det nastan ar omojligt att ta hand om alla! Detta ar den enda generella sjukhuset som ska tacka ett omrade med flera miljoner manniskor!

 

Den forsta avdelningen som vi besokte var barnavdelningen som faktiskt var valdigt fin! De hade gula vaggar och malade bilder pa! Vi kom forst in i deras akutrum dar det lag fem barn med syrgas och dropp! Sen hade de olika rum beroende pa barnets alder eller sjukdom och alla rum var proppfulla med barn och deras mammor. I vissa rum fick flera stycken t.o.m dela sang! Det fanns ett rum for nyfodda upp till tre manader, ett rum med de som spyr och har diarreer, ett med hjarnhinneinflammation, ett med lunginflammation och ett med olika infektioner. De vanligaste sjukdomarna ar lunginflammation och magsjukdomar. Barnen far vard pa barnavdelningen tills de ar 12 ar och varje sjukskoterska kan ha avsnar for upp till 50 barn var!!

Efter det hittade vi modravard och forlossningen dar en jattetrevlig barnmorska visade oss runt och aven har var det sa otroligt mycket folk och valdigt ont om plats! De hade en forlossningssal med tre britser i och nar vi kom in var en forlossning  full fart samt 11st sjukskoterskestudenter som stod och observerade! Den mamman kan inte ha fatt ett speciellt fint minne av sin forlossning! Men har handlar det inte om att fa fina minnen utan endast att fa ut ungen levande. Brevid forlossningen var ett rum med blivande mammoar eller sjuka kvinnor som har problem med graviditeten eller har haft problem med forlossningen. Dar lag bl a en kvinna som fick blodtransfusion da hon tidigare under morgonen forlorat massa blod da hon miste sitt barn. Anledningen var att hon inte kommit i sjukhuset i tid for att hinna komma in pa operation som hon hade behovt for att fa ut barnet. Nu var det aven stor sannolikhet att hon sjalv inte heller skulle klara sig. Sen hade de ett rum med de mammor och barn som forlosts med kejsarsnitt och tva rum med de som forlost vanligt. Det var ca 10 sangar i varje rum men det var sa manga mammor och barn att upp till fyra stycken kunde fa dela sang! Det finns en operationssal dar de kan utfora kejsarsnitt. Ofta kan det bli ko till operationssalen och en del barn dor tyvarr i vantan da de inte har nagra apperaturen for att kontrollera vilken bebis som ar i behov akut forlossning forst. Det dor ca 8 barn i manaden och ca 3 mammor i halvaret. Men de har oftast upp emot 50 forlossningar om dagen och med tanka pa hur otroligt lite resurser personalen har sa gar de ett fantastiskt jobb! Men jag kan saga att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle vilja forlosa mina framtida barn har och jag ar aterigen sa otroligt tacksam for var vard i Sverige!

 

De vuxnas vard var uppdelad i en kirurgavdelning for man och en for kvinnor, en medicinavdelningen for man och en for kvinnor samt en gynavdelning. Inne p[ mannens kirurgavdelning hade de tre sektioner med 10 sangar i varje och sammanlagt 42 patienter inlagda vilket gjorde att de fick dela sang aven har. Kan ni tanka er att som sjukskoterska behova be din nyopererade daliga patient att hoppa in lite for att dela sang med en annan nyopererad dalig patient.. Det maste kannas fruktansvart jobbigt, och annu varre for patienten! Men for bara nagra ar sedan hade de sangar utan madrasser och bara nagra ar innan de hade de inte ens nagra sangar utan patienterna fick bokstavligt talat ligga pa hog pa golvet!

Pa avdelningen var det tre sjukskoterskor som var i tjanst och det finns inga underskotersor sa sjukskoterskorna far ha hand om allt! De flesta patienterna var unga kllar som varit med om motorcykelolyckor! Jag namnde tidigare att de kryllar av motorcykelolyckor overallt har och tydligen hander det flera olyckor varje varje dag! Jag sjalv akte motorcykel varje dag for fem kr till sjukhuset och har haft ren tur att inget hant! Men det ar manga ganger jag varit saker pa att vi ska dra dit i all lera!

Den forsta sektionen pa avdelningen hade de patienter som inte var kritisk daliga utan bara ett brutet ben eller liknande. I den andra sektionen fanns de daliga patienterna och i den sista de infekterade patienterna. Nar vi gick runt och tittade sag vi en liten kille som gomde sig under en filt i en av sangarna. Tidigare hade vi inte fattat att barnavdelningen endast tog emot medicinska barn. Kirgurgbarnen hamnade har pa vuxenavdelningen! Om de var under fem ar fick de vara med sin mamma pa kvinnosidan men annars far de vara helt utan foralder, sex ar gamla, pa en vuxenavdelning som ar helt proppfull med sjuka och skadade man..

Pa kvinnornas kirurgavdelning var det 38 patienter och aven har endast 3 sjukskoterskor. Sektionerna var uppdelade pa samma satt men istallet for alla motorcykelolyckor var har fullt med brannskadade! Jag har aldrig sett nagon brannskadad forut, och speciellt inte nagot barn, da det inte ar sa vanligt pa vardavdelningar i Sverige men har fick jag en chock och borjade nastan grata sa fort jag kom in i den kritiska sektionen. Dar var massa barn med hemska brannskador over ben, armar och ansikte och jag kunde knappt titta. En del var inte inlindade och de skrek och grat och maste haft fruktansvart ont. Det lag aven nagra kvinnor i rummet med brannskador framst fran matlagning men ocksa fran troliga epilepsianfall da de ramlat in i elden eller liknande! For ett tag sen behandlades brannskador har genom att skrubba och tvatta men eftersom det bara blodde och inte lakte har de nu, som tur ar, slutat med det men de har stora stora problem med att fa saren att laka!

 

Pa sjukhuset fanns en liten operationssal och en stor med tva operationsrum i. Vi fick titta in i salarna som var vadligt enkla och tyvarr smutsiga. Har utfors operationer, bade planerade och akuta, dygnet runt men det finns inga resurser till stroa operationer och den langsta operationstid dem hade var tva timmar.

Den sista avdelningen vi fick besoka och den absolut intressantaste var avdelningen for de for tidigt fodda och sjuka nyfodda! Och saklart kryllade det av bebisar precis overallt! Det fanns ett akutrum, ett rum med sjuka, ett med infekterade och ett med de for tidigt fodda dar det lag upp till tre sma bebisar i en och samma kuvos! Och de var sa otroligt sma! Jag har aldrig sett nagot liknande och det var helt sjukt och helt fantastiskt pa samma gang! Otroligt nog var dodligheten valdigt lag, aven om manga av barnen bara vagde knappt nagot kilo!

Innan vi var klara fick vi aven besoka akuten dar det fanns ca 15 sangar och aven har var saklart alla sangar fulla med folk. Det var patienter i alla aldrar och manga valdigt sjuka och svart skadade. Tidigare under dagen hade det skett en svar bussolycka i narheten, de bussar som vi tar varje gang vi ska ut ur byn, och detta var den andra stora bussolycka pa bara dessa tva veckor! Tre personer hade avlidit pa plats denna gangen och pa akuten var det flera som var tvugna att bli opererade.

Overlag kandes det hemskt att ga runt och titta pa allt elande men valdigt valdigt intressant och om jag, eller nagon annan sjukskoterska, vill volontera i Kenya igen ar det absolut har man ska vara! Det finns sa mycket att hjalpa till med och sa mycket kunskap som behovs spridas!

 

I fredags akte Malin vidare till Kitale for att skriva sin masteruppsats och det var verkligen trakigt. Jag grat som vid alla avsked och blev aterigen pamind om hur otroligt snabbt tiden gar! Snart ar det aven min tur att lamna detta stallet och tiden jag har kvar har ska jag verkligen ta vara pa!! Jag har spenderat all min tid med min vardfamilj och med mina underbara barnhemsbarn! I lordags akte jag och min "mamma" och min "syster" till stan for att ata lunch och fa vara naglar malade i parken! Jag fick ata en hel fisk med bara handerna, fast det var mest ben! Och i parken malade de mina naglar med hennafarg som ar omojligt att fa bort! Sa vi far se hur det kommer ga med knallroda hennanaglar pa sjukhuset nar jag kommer hem! I sondags var vi i kyrkan som vi gar till varje sondag och som faktiskt ar valdigt mysigt och larorikt! Eftersom detta var min sista sondag och alltsa sista dag i kyrkan kallade de upp mig for att sjunga for alla! Sa det var bara for mig att borja sjunga och tacka alla for min tid har! Som tur ar gick det ganska bra och alla jublade och var sa glada over min sang!

 

Pa barnhemmet ar det alltid full fart och nu har barnen skollov sa de ar pa barnhemmet hela dagarna! Faktum ar att de faktiskt aldrig har varit utanfor den har lilla byn, bortsett fran en gang da nagra av dom fick folja med pa en personals brollop. De andra som inte fick folja med var saklart forkrossade. Nar jag fick hora detta och tanke efter vad det egentligen innebar kandes det sa himla orattvist. Jag minns sjalv alla utflykter jag har gjort med skolan och hur mycket jag alskade alla resor som gjordes pa loven. Har finns det helt enkelt inga pengar till nojen utan vartenda krona maste ga till hyran, skolan eller maten och barnen som ar sa otroligt tacksamma och glada har aldrig blivit tagna nagonstans.

Min resebudget var egentligen slut redan innan jag kom hit men jag kan verkligen inte lata bli att ordna en dagsutflykt for barnen pa min sista dag har! Dessutom fick jag reda pa att jag far tillbaka pengar pa skatten och jag kan inte tanka mig nagot battre andamal an att spendera dom pa dessa barnen! Sa nu ar planeringen i full fart och pa fredag ska vi alla 30 barn plus personal och min familj till Nairobi dar vi bl a ska besoka ett djur-barnhem som var barnens storsta onskan! Vi ser alla fram emot det sa mycket och jag vet att det kommer vara vart pengarna och att jag kommer fa sa mycket gladje tillbaka! De har barnen ar verkligen sa himla fina och valuppfostrade och trots att de gatt igenom mer an nagon manniska ska behova gora sa sprider de sa otroligt mycket gladje runt sig och jag ar valdigt glad over att fa vara en del av deras familj!

 

Om det ar nagot jag verkligen har lart mig under min tid har sa ar det att vara tacksam. Manniskorna i den har byn och alla barn pa barnhemmet har egentligen ingenting forutom halsan varandra och de ar sa otroligt tacksamma over det och de visar sin gladje over livet varje dag! Jag har sa mycket att vara tacksam over att det nastan ar jobbigt men glommer ofta bort bade att visa det och att tanka pa det! Det ar sa mycket som jag tar for givet och mycket som jag lagger ner min tid pa som egentligen inte betyder nagot. Men som sagt, halsan och varandra ar det viktigaste och det har aldrig varit tydligare for mig an har! Sa till alla mina vanner och underbara familj! - Jag ar evigt tacksam over att ha er i mitt liv och jag saknar er sa!

 

Imorgon ska jag pa en egen utflykt da jag antligen ska fa besoka mitt fadderbarn! Jag ska faktiskt flyga till Kenyas tredje storsta stad, Kisumo som ligger vid Viktoriasjon, och dar kommer Plan-Kenyas personal att hamta upp mig och ta mig till mitt fadderbarns by! Det kommer bli sa spannande och jag ar glad att jag tog chansen att ordna det!

Idag ar det dock en tyngre dag da min morfar har begravt och jag ar valdigt ledsen over att inte kunnat medverka. Men jag tanker pa er dar hemma och finns med i era hjartan! Jag ar saker pa att det var en valdigt fin begravning och att morfar nu vakar over oss alla..

 

Tafadhali. Rebecca

Idag ar det onsdag och dagarna rullar pa i den lilla byn Kiganjo som den heter och jag har mer och mer kommit fram till att detta verkligen ar slummen till fororten till storstaden Nairobi och aven om jag trivs valdigt bra skulle jag aldrig kunna bosatta mig har! Fyra veckor ar precis lagom, och nu har det redan snart gatt tre! Jag kanner mig ganska hemma har nu och folket i byn har vant sig vid mig och skriker nu istallet Rebecca efter mig nar de ser mig, istallet for muzungo (vithudad)! Jag ar dock valdigt trott pa all lera som bara blir varre for var dag. Det osregnar varje natt och aven om det ar regnsasong har det tydligen aldrig forr varit sa har illa! Vagarna ar helt forstorda och vi har stromavbrott varje kvall. Jag ar ocksa trott pa alla sopor som tacker alla gator och pa avgaserna fran alla tusentals motorcyklar som kor runt overallt! Bortsett fran det har jag inget att klaga pa utan njuter av att befinna mig i Kenya och hade inte velat spendera mina dagar nagon annan stans!

 

Pa sjukhuset gar det bra och hela forra veckan var jag pa barn-modra- och forlossningsavdelningen och fick se massa forlossningar och aven kejsarsnitt! Pa morgonen nar jag kommer dit ar det forst gudstjanst med all personal sen har vi morgonrapport innan nattpersonalen gar hem. Efter det borjar jag med att ga runt till patienterna och badda sangar och hjalpa till med morgontvatten. Sen kommer lakaren och jag brukar da ga med pa ronden. Pa mamma-avdelningen kollar vi hur mamman och bebisen mar, om bebisen ammar bra och, om de har gjort kejsarsnitt, hur val saret laker. Om allt ar bra far de ga hem efter 24h vid en vanlig forlossning och efter 3 dagar efter ett kejsarsnitt. Inne pa barnavdelningen ar det tyvarr inte sa manga barn och tyvarr inte sa mycket som jag kan hjalpa till med. Det ar ett stort rum med 12 sangar i och vid varje sang finns ett litet sangbord och i mitten ett handfat sen ar det inte mycket mer. Det hanger nagra teckningar pa vaggarna men inget annat som skulle tyda pa att detta ar barnavdelningen. Och patienterna far klara sig sjalva for det mesta. Vi hade en kille som fatt en allergisk reaktion med hemska utslag runt munnen och pa snoppen, en liten flicka med svar diarre, en kille med nagon infektion, en for tidigt fodd som hade neonatal sepsis och som aven blivit overvatskad och en nyfodd som hade feber. Inne pa kvinnosidan har vi de som har problem med sin graviditet eller gynekologiska problem. Vi hade manga som hade anemi, en som opererat bort livmodern och en som opererat bort en cysta pa livmodern samt nagra andra gravidtetsproblem som jag inte riktigt kunde uppfatta. Efter ronden ar jag inne pa forlossningen eller pa barnvardscentralen dar vi vager och vaccinerar barn, eller inne pa modravarden dar mammor kan fa radgivning. Vi hade t.ex en grupp med HIV positiva mammor som traffades och samtalade om deras livssituation och om hur man skyddar sitt barn fran sjukdomen. Inne pa forlossningen har vi forstt ett rum med sex sangar dit mamman kommer nar forlossningen ar pa gang da hon ar oppen 3-5cm och har varkar. Dar foljer vi varkarbetet och lyssnar pa barnets hjarta. Nar det ar dags att foda far mamman ga in i forlossningssalen dar vi har tva (helt nya) forlossningsstolar. Ofta gar forlossningen valdigt bra och det har inte varit nagra storre komplikationer, bortsett fran en mamma som forlorade valdigt mycket blod. Om ett akut kejsarsnitt behovs goras sa finns det mojlighet till det men de flesta kejsarsnitt som gors har ar planerade. Da forbereder vi mamman genom att satta nal och koppla dropp, fylla i formular, rakar och tvattar, tar temp, puls och blodtryck samt satter kateter. Inne pa operationen tar vi emot barnet, lindar in det i massor av filtar och passar det tills mamman vaknar upp, eftersom alla modrar sovs under ett kejsarsnitt! Det ar ovanligt att pappan finns till hands och barnet far ofta vara ensam forsta timmarna. Nar det inte finns sa mycket att gora, vilket tyvarr ar ganska ofta, dammar jag eller viker gasbindor som sedan anvands vid forlossningen eller kejsarsnittet.

 

Detta ar ett privatsjukhus dar patienterna far betala for sin vard. Ett kejsarsnitt kostar minst  2500kr vilket ar valdigt mycket pengar har. En vanlig forlossning kostar minst 500 kr. Det fods ca 500 barn i manaden och det finns ett rum dar de kan ta emot for tidigt fodda barn, men de har valdigt daliga resurser for att kunna hjalpa dom. Om svara komplikationer upptacks tidigt skickas de darfor till ett annat sjukhus. Barnmorskorna ar valdigt snalla aven om all personal har en strang attityd till patienterna och de flesta far klara sig sjalva. Jag trivs bra att vara runt mammor och barn men jag kanner att det inte finns sa mycket jag kan hjalpa till med och har darfor valt att ga tillbaka till den generella vuxenavdelningen denna veckan. Dar ar det fler patienter och jag hjalper till med att badda, tvatta, mata, lagga om sar, ge medicin och folja med pa ronden. Har ar varden och behandlingen helt beroende pa hur mycket pengar patienten har. De storsta sjukdommarna ar sjukdomar relaterat till andningsproblem. Det ar valdigt mycket tbc och manga som har svart att andas. Aven jag och Malin har fatt problem med halsen sen vi kom hit och funderar pa om det har med all skit och avgaser att gora.. Efter andningssvarigheter ar det mest infektioner av alla de slag foljt av olyckor och malaria. Eftersom detta som sagt ar ett privatsjukhus ar de patienter som kommer hit patienter som har rad, de andra far vi tyvarr inte traffa. Vi har ett privatrum dar man kan fa vara om man betalar extra. For tillfallet har vi en aldre man dar som har problem med spriten och som har fatt en stroke. Igar ramlade han och slog ut sina framtander! De andra patienterna ligger i salar med sex till 12 sangar i och det ar fullt med mygg och flugor overallt! Harom dagen fick vi in en kvinna som ar den absolut storsta manniska jag sett! Hon vager sakert langt over 200kg och verkligen inte vad jag hade forvantat mig att se har nere! Personalen ar dock annu ovanare vid overviktiga manniskor an vad jag ar och vi hade absolut ingen aning om vad vi skulle gora med henne! Den forsta sangen hon lag i gick sonder och jag fattar fortfarande inte hur de fick over henne till en annan sang! Nu har hon aven fatt diarre vilket ar hemskt da hon inte ens kan vanda sig pa ena sidan nar vi ska torka.. Nagot som jag funderat mycket pa och tycker ar konstigt ar hur lite omvardnad de anvander sig av har! De litar sig helt och hallet pa det medicinska, som det tyvarr ar valdigt ont om. Kunskap om hur omvardnad kan hjalpa patienterna verkar helt enkelt inte finnas! Men jag har markt att det finns mycket okunskap over huvudtaget bland personalen. Pa ett informationsmote som de hade om alkoholism var det inte ens nagon som visste om att det var alkohol i vin! Och det var absolut ingen som trodde pa att det var tre ggr sa mycket alkohol i vin som ol dessutom! Tydligen brukar personalen  rada patienterna att dricka vin istallet for ol!

 

Tiden pa barnhemmet ar anda den tden som jag uppskattar mest och dar jag kanner att jag verkligen gor nytta. Jag har kommit de flesta barnen valdigt nara och tycker om dom allihopa sa frukansvart mycket. Det kommer bli jobbigt att aka harifran nasta vecka.... Den yngsta killen pa hemmet ar fem ar och kom hit for tva ar sedan efter att ha levt sina forsta ar pa gatan. Han ar valdigt liten for sin alder men sa himla sot och helt otroligt duktig pa att dansa! I borjan nar jag kom hit var han valdigt blyg och alltid i bakgrunden men nu vill han sitta i mitt kna och kramas mest hela tiden! Den aldsta flickan ar 15 ar och kom hit till barnhemmet med sin lillasyster for fem ar sedan. De hade ocksa levt pa gatan dar de sniffade lim for att slippa hungern och stal for att overleva. Polisen fangade in dom och placerade dom har. Nar de kom till barnhemmet fick de borja i tredje klass och bada tva fick hogsta betyg i slutet av aret och nu vill de bada tva bli sjukskoterskor! De ar ocksa fantastiska dansare och far mig att kanna mig som en stel pinne! Att ga i skolan ar gratis i Kenya upp till 6e klass. Barnhemmet hoppas varje ar pa att fa donationer sa de aldre barnen kan fortsatta ga i skolan sa lange som mojligt.

 

Tva dagar forra veckan hade vi besok av tva gymnasieklasser, en fran Thika och en fran Nairobi och det var verkligen toppenkul! Dem hjalpte till med hushallsarbetet och lekte en massa med barnen! Vi spelade fotboll, kula, brannboll och dansade och sjong. Alla barnens ogon lyser av lycka nar nagon  kommer for att besoka dom och det ar verkligen harligt att se hur glada pojkarna ar nar det kommer aldre killar for att leka med dom! En av kvallarna blev det dock ett hemskt ovader sa vi fick alla trycka ihop oss i ett litet rum dar vi dansade och sjong och berattade historier. Det blev en riktigt mysig kvall och vi skrattade valdigt mycket allihopa. Nu har det dock regnat sa mycket att det knappt gar att ta sig fram till barnhemmet och deras bakgard ar tackt med lera och vatten och det har aven borjat regna in i huset, sa vi far se hur detta ska sluta! Men det ar fortfarande valdigt varmt och soligt pa dagarna och i fredags kande Malin och jag att vi ville sola och bada lite samt komma bort fran alla lera, sa vi bokade ett rum pa ett hotell i Nairobi vilket var valdigt skont! Vi hade dock lite daligt vader med det var en lattnad att komma till en riktig stad och ga pa riktiga vagar, anvanda riktiga toaletter och varma duschar! Ata pa restaurang och ata massa massa choklad, anvanda riktigt internet, anvanda shorts och linne! Det var skont att fa kanna sig som en turist helt enkelt och ingen hysteri om vi tar fram kameran! Tyvarr fick jag ett trakigt besked hemifran da min morfar som va sjuk i cancer somnade in under fredagsmorgonen. Aven om jag var beredd pa det sa kanns det valdigt overkligt och jag onskar att jag kunde kommer hem till min familj for en stund. Nar jag, for lite mer an ett ar sedan, fick reda pa att morfar hade cancer befann jag mig i Botswana dar jag studerade. Jag lovade da mig sjalv att spendera mer tid med mina morforaldrar och min familj nar jag kom tillbaka. Nar man ar ute och reser blir det sa tydligt att familjen verkligen ar det viktigaste for en och man uppskattar dom pa ett helt annat vis. Men sen nar man ar hemma igen sa fylls dagarna av oftast meningslosa ting och man har alltid fullt upp, aven fast man inte har nagot att gora! Det ar konstigt och nagot jag verkligen ska tanka igenom igen nar jag ater ar hemma. Jag spenderade mycket tid hos morfar pa sjukhuset innan jag akte men da handlade det mest om hans sjukdom vilket var jobbigt. Jag tycker det ar sorgligt och tyvarr vanligt att sjuka manniskor blir sin sjukdom och att allt handlar om den, aven for dom sjalva. Men det ar val sa det ar manga ganger och det ar nog inte forrens halsan sviktar hos sig sjalv eller hos nagon narstaende som man inser vilken otrolig lycka det ar att fa vara frisk. Det ar manga ganger viktigt att tanka pa att det enda, enda, enda den sjuka onskar sa ar det att fa tillbaka sin halsa.

 

Jag har lyckligtvis lite erfarenhet av att forlora nagon. Den forsta narstaende som har gatt bort ar min farmor som dog forra aret nar jag befann mig i Botswana. Da var jag sa tacksam over att ha riktigt nara vanner runt mig som kunde trosta. Denna gangen ar det annorlunda men jag far vara stark och lata livet ha sin gang. Morfar ar for mig en valdigt klok man. En larare som undervisar alla. En tankare som bryr sig om andra. En planerare som fixar hjalper. Han ar korsord, kortspel, klockan och katten. Han hade alltid sa brattom hem, vilket ar lustigt nu nar han hade sa bratt att lamna oss.. Jag ar glad att han slapp lida mer men jobbigt att allt gick sa snabbt, speciellt for min mormor. Mormor, du ar en fantastisk kvinna som betyder sa mycket for alla dina barn och barnbarn. Jag sander tusen kramar till dig! Vill aven ge massor av kramar till min underbara mamma och alla andra i min familj. Ta hand om varandra!

 

Natumaini tutaonana tena. Rebecca

 

 

Annu en sondagskvall och efter en vecka full med volontararbete ar jag helt slut! Det har varit mycket nya intryck och mycket mycket forvirring! I mandags kom en till volontar fran Sverige! Hon skulle egentligen till en annan by och skriva sin masteruppsats men eftersom jag var har tyckte organisationen att det var bra om vi var tillsammans!

 

I tisdags var forsta dagen pa sjukhuset och det ar ett missionssjukhus som heter ST. Malumba. Forsta dagen fick jag en rundtur over stallet och det var faktiskt over forvantan. Det ar ett mysigt stalle med valdigt snall personal och jag kande mig hemma pa en gang. Det finns en barnavdelning och mottagning, modravard och forlossning, tandvard, operation, apotek, dagvard och vuxenavdelningen dar jag skulle vara. Forsta dagen hann jag inte gora sa mycket mer an att folja med och dela ut medicinerna, som det tyvarr ar valdigt stor brist pa. Det var ca 40 patienter och manga var valdigt valdigt sjuka och allt gar valdigt langsamt. Andra dagen hande det mer men jag fattade desto mindre! Jag var med pa morgonronden da en nattskoterska laste lite rapport om varje patient men det enda jag kunde uppfatta vari princip  nar de hade somnat och deras blodtryck. De flesta pratar garna swahili och nar de pratar engelska ar de valdigt tysta och har en svar dialekt, Jag har dock insett hur otroligt lite engelska jag kan nar det kommer till sjukvard! Efter ronden gick vi och halsade pa alla patienter. Det var en man som hade avlidit under morgonen och jag fick hjalpa till att "packa ihop" honom. Det var valdigt brutalt och kandes inte alls bra. Vi kladde av honom alla klader, knot ihop lakanet som han lag i och slangde in honom i deras "barhus" dar fem andra redan lag. Familjen kom senare under dagen och fick ta emot det ovantade dodsbeskedet mitt i var sjukskoterskeexpedition dar det springer fullt med folk. Troligtvis hade han kvavts till dods av sina egna spyor.. Efter det hjalpte jag till att lagga om sar, vi la om en kvinna med amputerat ben dar saret blivit infekterat, massa kirurgsar och massa massa trycksar! Jag kan inte pasta att jag sett manga trycksar innan men dessa var varre an vad jag kunnat forestalla mig! En man hade hela baken bortskavd sa man sag benen och det maste gjort sa fruktansvart ont.. Sangarna de ligger i ar valdigt harda och gamla och de har inget vandschema precis utan de far ligga som de ligger i sangen tills de orkar stiga upp, i princip. Jag tyckte valdigt synd om patienterna och visste inte vad jag skulle gora. Det kandes ganska frustrerande. Sen hjalpte jag till att satta kateter pa en valdigt sjuk man och det var val "ungefar" som hemma men verkade gora valdigt ont. Bara nagon timme efter blev denna mannen akut dalig och vi skulle koppla syrga,s men den stora transportabla syrgastuben som de hade funkade inte och vi fick ta en stor skiftnyckel och forsoka skruva dit regleringen men det gick inte. Och mannens PVK funkade inte och det gick inte att satta ny eftersom hans blodtryck var sa lagt och han hade knappt nagon puls. Tillslut lyckades lakaren fa dit en nal i halsvenen och syrgasen lagades sa mannen blev som tur var stabil. Jag var lite i chock och visste aterigen inte vad jag skulle ta mig till. Som tur ar finns det en lakare har fran Sweitz somn varit har sedan september och han forstod hur forvirrad jag var! Jag foljde med honom pa ronden och han forsokte forklara allt om alla patienter men det kandes som att jag inte fattade nagonting! Det var en kvinna med brutet ben, en som skulle operera bort livmodern, en med diabetes, en med hjartproblem, en med problem med lymfsystemet, en med nagon tropisk sjukdom och en ung kvinna som fick reda pa att hon hade cancer och att den tyvarr inte kan behandlas pa detta sjukhus.. Det var flera man som hade varit med i olyckor, en med njurproblem, en med hepatit, med tbc och manga mystiska magsjukdomar. Manga valdigt sjuka och det kandes jobbigt att se. Nasta dag hjalpte jag till med morgontvatten av de patienter som behovde det och baddade de sangar som behovdes. Alla patienter maste ha med sig sin egen tval och handduk som vi anvander och det var en ganska brutal tvattning. Vi tvattade en man som skulle in pa operation med lite tval och vatten men bytte inte hans sangklader eftersom han anda skulle in pa operation efter en stund.

 

Efter bara tre dagar pa sjukhuset kandes jag mig ganska hjalplos och det ar manga patienter som inte blir sa bra omhandertagna aven om personalen ar duktiga, men det finns inte tillracklig kunskap och inte tillrackligt med resurser av varken material eller pengar. Jag kande mig ganska frustrerad samtidigt som det var valdigt intresant och nyttigt att se. Vi har verkligen varldens basta sjukvard i Sverige och var personalen gor ett otroligt bra jobb och borde bli mer uppskattade!

 

Jag bestamde mig for att fraga chefssystern om jag fick vara pa barnavdelningen istallet vilket till min forvaning gick jattebra! Barnavdelningen hor i princip ihop med forlossningen sa jag blev jatteglad! Konstigt nog var det bara ett barn inlagt. han hade precis fatt kateter och var jatte ledsen och verkade ha fruktansvart ont. Nar han sag mig blev han annu ledsnare och radd sa det kandes inte sa bra. Jag var istallet med pa mottagningen och vagde barn och hjalpte till med vaccineringen! I fredags borjade jag morgonen med att badda alla sangar, tvatta och stada vilket tog ett bra tag! Sedan hamnade jag inne pa forlossningen dar jag som tur var bara skulle titta. Det var en ung kvinna som hade en svar forlossning och kunde inte fa ut barnet. Barnmorskan fick tillslut ta en stor sax och klippa upp underlivet vilket jag aldrig sett innan och vilket sag ut att gora sa hemskt hemskt ont och hennes skrik fick mig nastan att svimma! Men allt gick bra och en underbar liten kille foddes!

 

Efter jag har varit pa sjukhuset gar jag och Malin varje dag bort till barnhemmet som bara ligger tio minuter fran vart hus. Vi hjalper till med att tvatta, stada, putsa skor och laga mat och jag har verkligen insett hur otroligt dalig jag ar pa att laga mat! Bade i hemmet och pa barnhemmet skrattar de at mig nar jag forsoker skala potatis med deras stora kokskniv eller hacka gronsaker haha. Men jag lar mig massa! och maten ar valdigt valdigt god! Sen leker vi med barnen eller later dom pilla med vart har vilket dom alskar! De kan sitta hur lange som helst och bara peta pa oss! Dem alskar var vita hudfarg och sager att vit hudfarg ar bra medans svart ar dalig.. Jag forsoker forklara for dom att bada ar lika bra men manga ar skeptiska och verkar skammas for sin hudfarg.. De och aven alla andra i byn har aven valdigt svart att forsta att vi inte ar fran Amerika, eftersom "alla vita manniskor ar fran Amerika". Alla ar fortfarande valdigt nyfikna och folk i alla aldrar kan komma fram och fraga -Can I touch you? och nar jag halsar pa dom och sager nagot pa swahili jublar de av gladje och skrattar.

 

Jag har dock mer hemlangtan an vad jag trodde och jag tanker mycket pa er dar hemma, speciellt morfar som kampar mot cancer. Du och mormor ar i mina tankar hela tiden. Jag kanner mig ofta ganska ensam aven fast jag har fullt upp hela tiden men det kanns instangt pa nagot vis eftersom vi inte kan ga ut som vi vill och jag saknar att kunna ga ut och promenera eller sola eller bara gora nagot skoj. Men detta ar en valdigt fattig by och mycket varre stallt an vad jag trodde. det ar sa himla skitigt precis overallt och alla vagar ar fulla med lera och sopor! Jag ar anda otroligt glad over att vara har och lar mig mycket om bade mig sjalv, sjukvarden och livet. Jag trivs toppen med min familj, med personalen pa sjukhuset och med alla barnen pa barnhemmet men det ar mycket som ar jobbigt att se och mycket som kanns orattvist och gor en frustrerad och far en att kanna sig hjalplos. Men alla manniskor ar sa hoppfulla och glada och de ar alla valdigt tacksamma over att vi ar har och barnhemsbarnen far mig alltid pa bra humor! Hur kan jag vara ledsen och sakna mamma nar dessa barnen inte ens har nagon?.. De ar sa glada nar vi leker med dom och vi far tusen kramar varje dag! Alla barnen ar otroligt duktiga och barnhemmet gor ett fantastiskt jobb!

 

Mimi ni Mswidi. Rebecca